Britta Jönsson

Efter många om och men lyckades vi hitta till tegelbruket i Vålbacken runt 23-tiden igårkväll. Trodde jag skulle vara sådär rädd som jag brukar vara men det gick över förväntan, vågade mig upp på övervåningen till och med. Inga lik, inga andar, inga knarkare, ingenting förutom ölburkar. Tack och lov kan jag tycka.

Var uppe med tuppen idag och skulle in och lämna mitt CV, men näää, då ska personalansvarige vara sjuk och igår satt hon i möte hela dagen. I am a lucky, lucky girl.

Strax blir det en powerwalk och sedan umgänge med bästa grannarna. Felix, vår lilla pojke som åker till Uppsala imorgon för att bli doktor ska hejdåpratas med och hejdåkramas med.