Britta Jönsson

Ännu en olerayskväll där jag sitter och väntar och väntar på att få åka hem. Tanken var att det inte skulle bli något öldrickande för simon, johan och mig. Det hade de stått fast vid i en vecka. Grabbarna kunde inte hålla sig i mer än 1,5 timme innan det var dags att åka och hämta öl. Jag blev förbannad eftersom det här är återkommande helg efter helg. De säger att de INTE ska ut och så fort de känner lukten av en nysprättad Crocodile så blir begäret för stort. Svaga killar helt enkelt.

Visst, jag kunde ju åkt hem till ensamheten men det vågade jag ju såklart inte. För mörkt. Så var bara att finna sig i folkvimlet. Det enda som var bra var att vi fick gå förbi kön och slippa frysa.